Du.
Du vet när du precis håller på att somna. Och det rycker i din vänsterarm, du drömmer antagligen. Du är så när du sover, du andas tungt i min nacke och det rycker lite i dina fingrar som är flätade om mina. Jag brukar alltid ligga och lyssna på dina andetag, det är rogivande och får mig att känna mig trygg.
Det är svårt när du inte är här. När jag inte har något som vaggar mig till söms, som får mig att känna mig lugn. Och det handlar inte om att något måste göra det - det handlar om Dig. Men du är så många långa tusentals mil borta, jag har bara tystheten att lyssna till. Jag försöker, men det är svårt. Jobbigt.
hatar attsova utandig...så tomt...en dag i taget så ses vi snart... el hur?:)
DU ÄR BÄST GOOODIS
...Så väl detta känns igen... Dessa ovärderliga stunder man aldrig nånsin vill ska försvinna...
Försöker inte tänka på den ångest som kommer besöka mej, då när min kärlek är hundratals mil ifrån mej i nånting som kommer te sej som en livstid...
Jag avundas dig inte & jag vet att din nutid kommer vara min framtid......