Tessilo

Den värsta skiten jag har hört någonsin:
"Inget ont som inte för något gott med sig."
Det finns inget, INGET,
gott i detta som hänt.

 "Efter regn kommer solsken"
- snicksnack.
Det är bara mörker.
Mörker, mörker, mörker.
Jag vet precis hur du känner dig, hur tungt du har det nu.
Ena stunden lycklig för att i den andra ha förlorat allt.
Förlora sin bästa vän, den stora ljuspunkten i sitt liv
- det finns inget värre.
Livet är så fruktansvärt orättvist - så hårt och brutalt och hemskt.
Mitt hjärta blöder för dig, för er.

Nattiz.
För två år sedan vart jag tvungen att ta det värsta beslutet som finns.
Jag ville absolut inte prata om det,
jag är liksom inte en människa som tycker om att prata om känslor.
Så jag skrev. Så här skrev jag:

Lilla älskling. I hela mitt liv har Du funnits där att prata med, kela med och dela hemligheter med. Du var mitt ljus och min lycka, min glädje och nu min största sorg. Mitt hjärta är blåslaget och fullt av svartaste saknad, men det är också fullt av alla minnen av Dig, minnen av kärleken och vänskapen. Mitt hjärta kommer att läka, men det kommer aldrig att glömma Dig. Du lever kvar i mig, alla minnen finns kvar här och jag ska vårda dem ömt. Jag vet att det aldrig kommer att finnas någon som Du. Så många människor har Du skänkt glädje till genom hela Ditt liv  genom att alltid vara full av livsglädje och små hyss, det är det som är huvudsaken. Full av liv och intelligens, Du var outstanding. Jag vill minnas Dig så vacker som Du var, för det är inte rätt att spärra in någon som älskar frihet, dömd av livet självt. Därför lät jag Dig vandra bort från mig och min egoism, jag måste sätta Dig i första hand. Min älskade vän, vandra på de evigt gröna ängarna och beta av frodigt grönt gräs, sola i solens varma sken, spring ikapp med Bosse, Svampen, Groje och alla de andra gamla kompisarna på pigga, friska ben. Det är Du värd, min vän. Du vill trösta oss med att minnas Dig med glädje, inte med sorg, för Du var glädje i sin allra finaste och renaste form, min allra bästa vän. För det vackraste Gud skapade var vänskapen, i vänskapen förmågan att älska. Minnena består, men det hindrar inte tårarna från att rinna nerför mina kinder. En vacker dag ses vi igen, det vet jag.  Men just nu står jag här själv, ensam med min sorg. Wanja *17/5 1993 +16/8 2006 Vila i frid, min älskade vän.